Under slutet av 2017 och början av 2018 publicerades 150 vittnesmål från kvinnor i skogssektorn om olika typer av kräkningar under #slutavverkat. Detta skedde parallellt med att likande erfarenheter från andra sektorer synliggjordes inom ramen för #metoo. En analys av berättelserna från skogssektorn visade på ett samband mellan den maskulina kulturen, de skogliga organisationerna, synen på kompetens och sexuella trakasserier och ofredanden. Detta understryker skogssektorns behov att intensifiera arbeta jämställdhetsarbetet på både en organisations- och sektorsnivå.
Dominansen av män inom skogssektorn har gett upphov till en utpräglad maskulin kultur som tidigare har visat på stora svårigheter i att inkludera kvinnor. Genom att avvika från dessa normer antas kvinnor inte besitta de rätta färdigheterna och kunskaperna, kvinnor antas behöva ytterligare hjälp, och blir därigenom osynliggjorda som kunskapsbärare. Däremot har de mer våldsamma aspekterna, så som sexuella trakasserier, av en ojämställd kultur i skogssektorn inte undersökts närmare i forskningen, förrän nu. De branschspecifika kampanjer som skapats som en del i #MeToo-rörelsen indikerar att medan ett mönster av könshierarkier finns över hela arbetslivet, bestäms specifika sätt på vilka sexuella trakasserier och övergrepp utspelas av de specifika förhållandena och omständigheterna i respektive bransch. Därför har #MeToo potential att bidra till befintlig kunskap och förståelse för hur ojämlikheter inom specifika branscher skapas och upprätthålls. Genom att analyserar och diskuterar vittnesmålen inom #slutavverkat, kan vi få ytterligare kunskap om, och förståelse för hur könsmönster genomsyrar organisationerna i den svenska skogssektor, och hur därigenom också utveckla arbetet kring diskriminering och trakasserier.
Kvinnor som objekt för mäns begär
Ett framträdande mönster i berättelserna var hur objektifiering av kvinnor används i många olika situationer. Berättelser om både ovälkomna ”komplimanger” om kvinnors utseende men också om oförklätt förakt. Genom detta blir inte kvinnor bara objektifierade utan också reducerade till att bara vara en kropp, medan deras kompetens, erfarenheter och utbildningsbakgrund görs irrelevant. Gemensamt för såväl ”tanklösa komplimanger” som utstuderade kränkningar är att de resulterar i tystade och rädda kvinnor. Bortsett från erfarenheter av att bli objektifierad, förminskad och förlöjligad, vittnar några av historierna i #slutavverkat om sexuella trakasserier och sexuellt våld. Mäns känsla av berättigandet framförs ofta i forskning som en förklarande faktor för sexuella trakasserier. Detta är dock inte den fullständiga förklaringen. Snarare uppkommer sexuella trakasserier inom organisatoriska kulturer som tillåter denna typ av beteende och det är som en del av dessa kulturer som sexuella trakasserier behöver hanteras.
Osäkra rum för kvinnor
Sexistiska kommentarer och trakasserier förekommer, och tillåts passera, i de flesta vardagliga organisatoriska aktiviteter som jobbintervjuer, möten eller kaffepauser där kvinnor interagerar med män. Ett tillfälle som dock står ut i vittnesmålen, och som verkar vara en central del i formandet av organisations- och branschkultur, är bastun och bastubaden lämna kvinnor i svår situation. Om de deltar riskerar de obehagliga situationer med (halv)nakna och ibland alkoholpåverkade kollegor på en begränsad och stängd yta. Om de inte deltar riskerar kvinnor att missa samtal och samspel. Många konversationer som börjar under bastubadning rapporteras fortsätta under efterföljande middags- och kvällsaktiviteter, vilket indikerar att exkluderandet av kvinnor som skapas i bastun fortsätter även bortom bastun.
Normalisering och ansvar
Det tredje återkommande temat i berättelserna ger insikter om hur dessa ojämlikheter och trakasserier reproduceras som en del av kulturen för både sektorn och dess organisationer. Många berättelser beskriver hur män är etablerade som norm och skulden ligger på kvinnor som får ”skylla sig själva” och kunna tåla sexistiska skämt och trakasserier, med uttryck som att kvinnor måste ”ha skin på näsan” och ” inte vara så känslig”. Ett stort socialt tabu verkar vara att förstöra stämningen, genom att inte skratta med eller genom att ifrågasätta det som sägs, vilket bidrar till en tystnadskultur där det istället blir kvinnor som får anpassa sig eller bli märkta som ”PK-hagga” eller ”överkänslig”.
Behovet av jämställdhetsarbete
De olika formerna av sexuella trakasserier som #slutavverkat vittnar om förminskar kvinnors makt och inflytande. Närvaron och acceptansen för sexistisk jargon och sexuella trakasserier påminner kvinnor om att de ”bara” är kvinnor i en organisation och bransch där män är norm och mäns sexualitet är nära sammanlänkat med makt och inflytande, och där kvinnor på olika sätt tvingas navigera kring och förhålla sig till män och mäns sexualitet för att undvika obehag och otrygghet. #Slutavverkat och den här studien visar att branschens arbete för ökad jämställdhet och sexuella trakasserier behöver utvecklas och att en förståelse av sexuella trakasserier som en del av ett kulturellt system. Genom ett sådant perspektiv kan de mekanismer som möjliggör sexism och sexuella trakasserier belysas, och vi vill särskilt betona att mäns ansvar för att upprätthålla en kultur som möjliggör detta adresseras.
Fakta
Maria Johansson, Kristina Johansson & Elias Andersson (2018) #MeToo in the Swedish forest sector: testimonies from harassed women on sexualised forms of male control. Scandinavian Journal of Forest Research, 33(5), s. 419-425.
Se även:
Johansson, Maria (2019) #Slutavverkat – sexuella trakasserier i skogssektorn, I: Den öppna skogen – kön, genus och jämställdhet i skogssektorn (red. Andersson), s. 183-194.