Trots en stark miljölagstiftning riskerar miljöintressena att åsidosättas när regler kopplade till gruvbrytning, skogs- och vattenverksamhet tillämpas. Förklaringen är att olika typer av speciallagstiftning försvårar en konsekvent tillämpning av vår miljöbalk.
Svensk miljölagstiftning ställer omfattande krav på miljöhänsyn. Försiktighetsprincipen innebär till exempel att det inte får finnas någon oprövad miljö- eller hälsorisk innan en verksamhet startar. Och det är exploatörernas ansvar att visa att så är fallet. Men för många typer av storskaligt utnyttjande av naturresurser finns också speciallagstiftning. Och när lagar pekar i olika riktningar, är det speciallagstiftningen som gäller. I en vetenskaplig artikel beskriver Maria Pettersson (LTU) och Susana Goytia (LTU) hur sådan speciallagstiftning på olika sätt påverkar möjligheterna att ta miljöhänsyn i samband med storskaligt bruk av mark-, skog- och vattenresurser.
Miljöprövning när gruvan står klar
Att få tillstånd för gruvbrytning är en mycket komplicerad process, som regleras noga i lagstiftningen. Först krävs ett tillstånd för att söka och provborra efter malm, sedan ett tillstånd för att bryta malmen, och sist en godkänd miljöprövning. Skälet till denna ordning är att lagstiftarna velat säkra tillgång till malmen så tidigt som möjligt. Gruvprojekt kräver vanligen tunga investeringar långt innan förväntade vinster strömmar in. Ju fortare malmrättigheterna och tillstånd för brytning är klara, desto lättare är det för gruvföretagen att locka till sig investerare. Genom att miljöprövningen ligger så sent i processen, när frågan om gruvverksamhetens förhållande till andra markanvändningsintressen redan är avgjord, begränsas prövningen till att reglera vilka villkor som ska gälla för den operativa verksamheten. Försiktighetsprincipen tillämpas med andra ord först när den inte kan få någon avgörande betydelse.
Motstridiga regler kring skogen
Jämfört med gruvor är skogsbruket inte lika hårt reglerat i lag. Nyttjandet av skog styrs istället av en kombination av lag, rekommendationer, regelverk och två olika certifieringssystem. I skogsvårdslagen finns två övergripande mål, dels att främja mångfalden av arter i skogen och dels att säkra ett långsiktigt utnyttjande av skogen som naturresurs. Målen var tänkta att uppnås genom stärkt äganderätt och avreglering, samtidigt som markägarna förväntades känna ett ökat ansvar för naturen. Det är alltså upp till markägaren att avgöra om vissa skogar ska sparas för att främja den biologiska mångfalden eller inte. Skogsstyrelsens riktlinjer om att skador på grund av skogsbruket ska förebyggas och minimeras gäller dessutom bara i den mån som det är möjligt utan att hindra pågående markanvändning. Försiktighetsprincipen är med andra ord satt ur spel.
Vattnet styrs av gamla tillstånd
Lagstiftningen kring nyttjande av vatten som energikälla är starkt kopplad till försiktighetsprincipen. Vattendragets status före exploateringen ska noga dokumenteras, så att förändringar som innebär ett hot mot miljö och säkerhet går att följa och motverka i tid. Problemet är bara att vattenkraftverken i många av våra reglerade älvar fick sina tillstånd långt innan den moderna miljölagstiftningen trädde i kraft och besluten gäller så länge verksamheten inte genomgår stora förändringar. Just nu pågår en översyn av hur gamla vattendomar ska kunna omprövas och verksamheten anpassas till dagens miljökrav. Förändringsprocessen är emellertid långsam och under tiden kan konstateras att många av de svenska kraftverksdammarna aldrig har prövats i enlighet med försiktighetsprincipen.
De lagar och regler som kontrollerar gruvdrift, skogs- och vattenbruk skiljer sig åt på många sätt. Gemensamt för dessa verksamheter är dock att gällande rätt innebär att större hänsyn tas till ekonomiska och egendomsrättsliga intressen än till miljömässiga hänsyn.
FAKTA
Artikeln är skriven och studien är genomförd inom Mistraprojektet ”Mistra Arctic Sustainable development”, www.mistraarctic.se.
Pettersson, M. and Goytia, S. (2016) “The role of the precautionary principle and property rights in the governance of natural resources in Sweden”, Nordic Environmental Law Journal, 2016:1, 107-121.