Efterkrigstiden har inneburit många sociala förändringar i västvärlden, inte minst inom demokratiområdet. Den övergripande trenden är en ökad demokratisering och en större insyn i centrala samhällsprocesser som planering och beslutsfattande, t.ex. i frågor om användningen av naturresurser. Men detta har också inneburit komplexa utmaningar vilket forskare från Luleå tekniska universitet och Umeå universitet visat på.
Demokratisk deltagande har gått från traditionella offentliga möten med många deltagare via mindre grupper, processarbete och konsensussträvan till att allt mer handla om parter med specifika intressen. Detta är en förändring som väcker flera frågor: Vilka ska delta i processen? Hur ska avgränsningar för deltagande göras? Vilka har kunskap att delta och bidra? Detta relativt nya sätt att bereda och fatta nya beslut ställer både andra krav och innebär nya utmaningar för demokratin.
Ett hinder mot ett jämlikt och demokratisk deltagande är att lagstiftningen ibland ger vissa sektorer en fördelaktig ställning rent juridiskt gentemot andra markanvändare. Detta kan innebära en reell konflikt mellan å ena sidan ambitionen att leva upp till internationella åtaganden om transparens, representation och legitimitet i beslutsfattandet, och å andra sidan viljan att skydda starka ekonomiska intressen såsom t.ex. skogs- och gruvnäringen.
Vilken möjlighet finns för olika deltagare att påverka besluten?
Alla grupper har inte samma möjligheter att delta i och påverka beslut. Samebyarna är t.ex. underrepresenterade i beslutsprocessen rörande skogsbruk, men än värre är det för andra brukare av skogen, exempelvis intressen för rekreation eller turism. Skogsägarna har makt över både frågor och beslut som gäller skogens användning. När det gäller gruvnäringen ställs inte krav på öppenhet och inflytande förrän i ett väldigt sent skede av processen, då konflikter kring markanvändningen redan har lösts. Möjligheterna för andra intressenter att påverka processen är därmed synnerligen små. Båda dessa exempel visar på en tydlig begräsning av möjligheterna för olika intressenter att påverka beslutsprocessen och tillföra alternativa perspektiv som kan innebära att förändringar görs med respekt för markanvändarnas intressen.
Vad innebär ett ’effektivt deltagande’?
Att vara representerad och att ha inflytande är inte nödvändigtvis samma sak. I Sverige finns det rättsregler som fastslår hur deltagandet ska gå till och vilka som får vara med. När det exempelvis gäller skogsförvaltning betraktas endast ägare och påverkade samebyar som berörda, men det finns inga garantier eller processer som garanterar att konsulterade åsikter tas i beaktande vid beslutsfattandet. Samtidigt krävs förankring hos berörda parter för att beslut ska uppfattas som legitima och demokratiska, vilket kan vara svårt att uppnå med nuvarande ordning. Både det faktum att beslutsfattare inte väger in medborgares åsikter och att möjligheterna att göra sin röst hörd kommer alltför sent i processen (då beslutet inte längre går att påverka) kritiseras av forskarna. Även om kraven på deltagande och representation har ökat som ett resultat av såväl EU-rätten som lagstiftning på nationell nivå har detta alltså inte nödvändigtvis inneburit att svagare intressegruppers möjligheter till inflytande har ökat.
Fakta
Maria Pettersson, Olof Stjernström, E. Carina & H. Keskitalo (2017) The role of participation in the planning process: examples from Sweden, Local Environment, 22:8, 986-997, DOI: 10.1080/13549839.2017.1319805